vägg

See also: vagg and vægg

Swedish

två väggar som möts i ett hörn (two walls that meet in a corner)

också en vägg (also a wall)

Etymology

From Old Swedish væg f, vægger m, from Old Norse veggr. Cognates include Danish væg, Faroese and Icelandic veggur, Gothic *𐍅𐌰𐌳𐌳𐌾𐌿𐍃 (*waddjus) and Norwegian vegg.[1]

Pronunciation

IPA^(key): /vɛɡ/
Audio (file)

Noun

vägg c

a wall (permanent, substantial division in or side of a building)

Usage notes

A free-standing wall made of brick, stones, concrete or the like is a mur.

Declension

Declension of vägg
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	vägg	väggen	väggar	väggarna
Genitive	väggs	väggens	väggars	väggarnas

Derived terms

gå in i väggen (“suffer a burnout”)
kunna slänga sig i väggen (“not be able to match up”)
mellan skål och vägg
ställa mot väggen
vägg i vägg (“next door”)
innervägg (“inner wall”)
yttervägg (“outer wall”)

References

vägg in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Further reading

vägg in Svensk ordbok.

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.