skåda

See also: skada

Swedish

Etymology

From Old Swedish skuþa, skoþa, from Old Norse skoða, from Proto-Germanic *skuþōną. Related with skön (“fair, beautiful”).

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈskoːˌda/
  • Audio(file)

Verb

skåda (present skådar, preterite skådade, supine skådat, imperative skåda)

  1. (dated, poetic) to watch, to behold
    Synonyms: betrakta, titta på
    skåda inte en given häst i munnen ― don't look a gift horse in the mouth
    • 1891, “Betlehems stjärna [The star of Bethlehem]”, Viktor Rydberg (lyrics)‎:
      Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster.
      The shepherd, sleeping tired, the child, dozing sweetly, wake at a wonderful chorus of voices, see a lovely bright star in the East.

Usage notes
  • Today mainly present as last term in compounds, in the form of -skådare, “watcher” in the meaning of “someone who looks at”. See below.

Conjugation
Conjugation of skåda (weak)
Active Passive
Infinitive skåda skådas
Supine skådat skådats
Imperative skåda —
Imper. plural1 skåden —
Present Past Present Past
Indicative skådar skådade skådas skådades
Ind. plural1 skåda skådade skådas skådades
Subjunctive2 skåde skådade skådes skådades
Participles
Present participle skådande
Past participle skådad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.