ock

See also: öck and -ock

English

Etymology 1

From Arabic أَخ (ʔaḵ, “brother”) Doublet of akh

Noun

ock (plural ocks)

  1. (New York City) A man of Middle Eastern descent that runs a deli or bodega, typically in New York.

Interjection

ock

  1. Alternative spelling of och

Anagrams

Swedish

Etymology

From Old Swedish ok, from Old Norse auk.

Pronunciation
  • IPA(key): /ɔk/
  • audio(file)
  • Rhymes: -ɔk
  • Homophone: och

Adverb

ock

  1. (dated) too, also, as well as
    Synonyms: också, även
    Och jag ock med!
    And I'm too!
    • 1917, “Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet”, in 1917 års kyrkobibel:
      Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden
      Thy will be done, on earth as it is in heaven.
    • 2019, Robert Garpetun, Anders Johansson, “Zlatan är inte ensam – här är andra vandaliserade statyer vi minns”, in Sydsvenskan‎:
      Statyer tillverkade av koppar och brons hamnar följaktligen förr eller senare alltid på metalltjuvarnas radar. Så ock minnesmärket över Slaget vid Lund som blev av med en kanon redan i augusti i år.
      Consequently, statues made of copper and bronze always end up on the radar of metal thieves sooner or later. As did the memorial of the Battle of Lund, which had a cannon stolen already in August this year.

Conjunction

ock

  1. Dated spelling of och.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.