tyska

See also: tyską

Polish

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈtɨs.ka/
  • Rhymes: -ɨska
  • Syllabification: tys‧ka

Adjective

tyska

  1. inflection of tyski:
    1. feminine nominative singular
    2. feminine vocative singular

Swedish

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

Pronunciation

  • IPA(key): /²tʏska/
  • (file)

Adjective

tyska

  1. inflection of tysk:
    1. definite singular
    2. plural

Noun

tyska c

  1. German language
    • Johan Ernst Rietz († 1868), Svenskt dialekt-lexikon eller ordbog öfver svenska allmogespråket, p. VIII f. of section Inledning:
      2) Tyskan delade sig tidigt i tvenne hufvudafdelningar, nämnligen lågtyska och högtyska.
      a) Lågtyskan förgrenar sig åter i trenne sidogrenar:
      α) Fornsaxiska eller fornnedertyska. [...] Af fornsaxiskan [...] finnas tvenne döttrar, nämnligen: aa) de nuvarande nedersaxiska eller plattyska munarterna [...]; b) holländskan, som delar sig i flamländska (nu blott munart) och nyholländska.
      β) Fornengelska eller anglosaxiska.
      γ) Frisiska, som har trenne afdelningar vest-, ost- och nordfrisiskan. [...]
      b) Högtyskan. [...]
  2. a female German national

Declension

Declension of tyska 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative tyska tyskan tyskor tyskorna
Genitive tyskas tyskans tyskors tyskornas

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.