sträcka

Swedish

Alternative forms

Etymology

From Old Swedish strækkia, from Middle Low German strecken, from Old Saxon *strekkian.

Pronunciation
  • Audio(file)
  • Rhymes: -²ɛka

Noun

sträcka c

  1. a stretch, a distance

Declension
Declension of sträcka 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative sträcka sträckan sträckor sträckorna
Genitive sträckas sträckans sträckors sträckornas
  • sträck
  • transportsträcka
  • vägsträcka

Verb

sträcka (present sträcker, preterite sträckte, supine sträckt, imperative sträck)

  1. to stretch

Conjugation
Conjugation of sträcka (weak)
Active Passive
Infinitive sträcka sträckas
Supine sträckt sträckts
Imperative sträck —
Imper. plural1 sträcken —
Present Past Present Past
Indicative sträcker sträckte sträcks, sträckes sträcktes
Ind. plural1 sträcka sträckte sträckas sträcktes
Subjunctive2 sträcke sträckte sträckes sträcktes
Participles
Present participle sträckande
Past participle sträckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.