språk
Norwegian Bokmål
Etymology
From Middle Low German sprake.
Noun
språk n (definite singular språket, indefinite plural språk, definite plural språka or språkene)
Derived terms
- allmennspråk
- andrespråk
- arbeidsspråk
- berberspråk
- eskimospråk
- fagspråk
- fellesspråk
- flerspråklig
- flerspråklighet
- fremmedspråk
- fremmedspråklig
- fremmedspråklighet
- førstespråk
- hovedspråk
- hverdagsspråk
- indianerspråk
- inuitspråk
- inuittspråk
- kroppsspråk
- minoritetsspråk
- programmeringsspråk
- protospråk
- skriftspråk
- språkbruk
- språkfamilie
- språkforsker
- språkgrein
- språkgren
- språkgruppe
- språklig
- språksamfunn
- språkvitenskap
- språkvitenskapelig
- språkvitenskapskvinne
- språkvitenskapsmann
- særspråk
- talespråk
- tegnspråk
- tospråklig
- tospråklighet
- urfolkspråk
- urspråk
References
- “språk” in The Bokmål Dictionary.
Norwegian Nynorsk
Etymology
From Middle Low German sprake.
Derived terms
- allmennspråk
- andrespråk
- arbeidsspråk
- berberspråk
- eskimospråk
- fagspråk
- fellesspråk
- fleirspråkleg
- fleirspråklegheit
- framandspråk
- framandspråkleg
- førstespråk
- indianarspråk
- inuitspråk
- inuittspråk
- kroppsspråk
- minoritetsspråk
- programmeringsspråk
- protospråk
- skriftspråk
- språkbruk
- språkfamilie
- språkforskar
- språkgrein
- språkgruppe
- språkleg
- språkvitskap
- språkvitskapeleg
- språkvitskapskvinne
- språkvitskapsmann
- særspråk
- talespråk
- teiknspråk
- tospråkleg
- tospråklegheit
- tospråksbruk
- urfolkspråk
- urspråk
- ålmennspråk
References
- “språk” in The Nynorsk Dictionary.
Swedish
Etymology
From Old Swedish sprāk, borrowed from Middle Low German sprāke, from Old Saxon sprāka. Displaced native tunga, mål in this sense.
Pronunciation
- IPA(key): /sproːk/
audio (file)
Declension
| Declension of språk | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | språk | språket | språk | språken |
| Genitive | språks | språkets | språks | språkens |
Derived terms
- allmänspråk
- allmänspråklig
- andraspråk
- assemblerspråk
- barnspråk
- enspråkig
- fackspråk
- flerspråkig
- förstaspråk
- högnivåspråk
- ordspråk
- programmeringsspråk
- programspråk
- skriftspråk
- skriftspråklig
- språka
- språkanalys
- språkas
- språkbarriär
- språkbegåvad
- språkbegåvning
- språkbehandling
- språkbehärskning
- språkblandning
- språkbruk
- språkbrukare
- språkcentrum
- språkdräkt
- språkegenhet
- språkexpert
- språkfamilj
- språkfel
- språkfilosofi
- språkfilosofisk
- språkform
- språkforskare
- språkforskning
- språkfråga
- språkfrändskap
- språkfärdighet
- språkförbistring
- språkförmåga
- språkförnyelse
- språkförskola
- språkförståelse
- språkgemenskap
- språkgeni
- språkgeografi
- språkgeografisk
- språkgranskning
- språkgrupp
- språkgräns
- språkhistoria
- språkinlärning
- språkintresse
- språkintresserad
- språkklyfta
- språkkod
- språkkonflikt
- språkkonstnär
- språkkonsult
- språkkunnig
- språkkunnighet
- språkkunskap
- språkkurs
- språkkänsla
- språklaboratorium
- språklektion
- språklig
- språkljud
- språklåda
- språklära
- språklärare
- språkman
- språkmelodi
- språkmiljö
- språknorm
- språknämnd
- språkområde
- språkpolis
- språkpolitik
- språkpolitisk
- språkproblem
- språkprov
- språkpsykologi
- språkreform
- språkregel
- språkrensning
- språkresa
- språkriktig
- språkriktighet
- språkrubbning
- språkrör
- språksam
- språksamhet
- språksinne
- språksociologi
- språkspalt
- språkstrid
- språkstruktur
- språkstuderande
- språkstudier
- språkstund
- språksvårigheter
- språkteori
- språktest
- språktillägg
- språkträning
- språkundervisning
- språkutbildning
- språkutveckling
- språkvetare
- språkvetenskap
- språkvetenskaplig
- språkvidrig
- språkvidrighet
- språkvård
- språkvårdande
- språkvårdare
- språköra
- språkövning
- svenskspråkig
- talspråk
- talspråklig
- tredjespråk
- trespråkig
- tvåspråkig
- valspråk
References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.