spåra

See also: spara and sparā

Finnish

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈsporɑ/, [ˈs̠po̞rɑ̝]
  • Rhymes: -orɑ
  • Syllabification(key): spå‧ra

Noun

spåra

  1. Alternative form of spora (“tram”).

Declension
Inflection of spåra (Kotus type 10/koira, no gradation)
nominative spåra spårat
genitive spåran spårien
partitive spåraa spåria
illative spåraan spåriin
singular plural
nominative spåra spårat
accusative nom. spåra spårat
gen. spåran
genitive spåran spårien
spårainrare
partitive spåraa spåria
inessive spårassa spårissa
elative spårasta spårista
illative spåraan spåriin
adessive spåralla spårilla
ablative spåralta spårilta
allative spåralle spårille
essive spårana spårina
translative spåraksi spåriksi
abessive spåratta spåritta
instructive — spårin
comitative See the possessive forms below.
Possessive forms of spåra (Kotus type 10/koira, no gradation)
first-person singular possessor
singular plural
nominative spårani spårani
accusative nom. spårani spårani
gen. spårani
genitive spårani spårieni
spårainirare
partitive spåraani spåriani
inessive spårassani spårissani
elative spårastani spåristani
illative spåraani spåriini
adessive spårallani spårillani
ablative spåraltani spåriltani
allative spåralleni spårilleni
essive spåranani spårinani
translative spårakseni spårikseni
abessive spårattani spårittani
instructive — —
comitative — spårineni
second-person singular possessor
singular plural
nominative spårasi spårasi
accusative nom. spårasi spårasi
gen. spårasi
genitive spårasi spåriesi
spåraisirare
partitive spåraasi spåriasi
inessive spårassasi spårissasi
elative spårastasi spåristasi
illative spåraasi spåriisi
adessive spårallasi spårillasi
ablative spåraltasi spåriltasi
allative spårallesi spårillesi
essive spåranasi spårinasi
translative spåraksesi spåriksesi
abessive spårattasi spårittasi
instructive — —
comitative — spårinesi
first-person plural possessor
singular plural
nominative spåramme spåramme
accusative nom. spåramme spåramme
gen. spåramme
genitive spåramme spåriemme
spåraimmerare
partitive spåraamme spåriamme
inessive spårassamme spårissamme
elative spårastamme spåristamme
illative spåraamme spåriimme
adessive spårallamme spårillamme
ablative spåraltamme spåriltamme
allative spårallemme spårillemme
essive spåranamme spårinamme
translative spåraksemme spåriksemme
abessive spårattamme spårittamme
instructive — —
comitative — spårinemme
second-person plural possessor
singular plural
nominative spåranne spåranne
accusative nom. spåranne spåranne
gen. spåranne
genitive spåranne spårienne
spårainnerare
partitive spåraanne spårianne
inessive spårassanne spårissanne
elative spårastanne spåristanne
illative spåraanne spåriinne
adessive spårallanne spårillanne
ablative spåraltanne spåriltanne
allative spårallenne spårillenne
essive spårananne spårinanne
translative spåraksenne spåriksenne
abessive spårattanne spårittanne
instructive — —
comitative — spårinenne
third-person possessor
singular plural
nominative spåransa spåransa
accusative nom. spåransa spåransa
gen. spåransa
genitive spåransa spåriensa
spårainsarare
partitive spåraansa spåriaan
spåriansa
inessive spårassaan
spårassansa		 spårissaan
spårissansa
elative spårastaan
spårastansa		 spåristaan
spåristansa
illative spåraansa spåriinsa
adessive spårallaan
spårallansa		 spårillaan
spårillansa
ablative spåraltaan
spåraltansa		 spåriltaan
spåriltansa
allative spåralleen
spårallensa		 spårilleen
spårillensa
essive spåranaan
spåranansa		 spårinaan
spårinansa
translative spårakseen
spåraksensa		 spårikseen
spåriksensa
abessive spårattaan
spårattansa		 spårittaan
spårittansa
instructive — —
comitative — spårineen
spårinensa

Swedish

Etymology

From spår +‎ -a. Likely a shortening of spåra ur (“derail”) in slang sense.

Pronunciation
  • Audio(file)
  • IPA(key): /spoːra/

Verb

spåra (present spårar, preterite spårade, supine spårat, imperative spåra)

  1. to track, to trace (follow the (concrete or abstract) track or trail of someone/something)
    spåra en brottsling
    track a criminal
    spåra ett paket
    track a package
    spåra ett samtal
    trace a call
  2. (slang) to go off the rails, to go crazy (from spåra ur (“derail”))
    Snubben har ju spårat helt
    The guy has completely lost it
    Situationen har spårat helt
    The situation has gone completely off the rails

Conjugation
Conjugation of spåra (weak)
Active Passive
Infinitive spåra spåras
Supine spårat spårats
Imperative spåra —
Imper. plural1 spåren —
Present Past Present Past
Indicative spårar spårade spåras spårades
Ind. plural1 spåra spårade spåras spårades
Subjunctive2 spåre spårade spåres spårades
Participles
Present participle spårande
Past participle spårad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.