mäkta

See also: makta

Swedish

Etymology 1

Related to mäktig (“mighty”).

Adverb

mäkta (not comparable)

  1. (often somewhat ironic) very, mightily
    Han var mäkta stolt över sig själv
    He was mightily proud of himself

Etymology 2

Related to makt (“power, might”).

Verb

mäkta (present mäktar, preterite mäktade, supine mäktat, imperative mäkta)

  1. (often with med (“with”)) to be able to, to manage
    De mäktade inte med att äta mer
    They couldn't manage to eat more
    Han mäktade inte med uppgiften
    He wasn't up to the task
Conjugation
Conjugation of mäkta (weak)
Active Passive
Infinitive mäkta mäktas
Supine mäktat mäktats
Imperative mäkta —
Imper. plural1 mäkten —
Present Past Present Past
Indicative mäktar mäktade mäktas mäktades
Ind. plural1 mäkta mäktade mäktas mäktades
Subjunctive2 mäkte mäktade mäktes mäktades
Participles
Present participle mäktande
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.