kröning

Swedish

Etymology

From kröna + -ing.

Noun

kröning c

  1. coronation

Declension

Declension of kröning 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative kröning kröningen kröningar kröningarna
Genitive krönings kröningens kröningars kröningarnas

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.