knö

• knô

From knå, a dialectal short form of standard Swedish knåda (“to knead”), with western Swedish vowel fronting /oː/ > /œː/, sometimes represented in dialectal writing with a circumflex ⟨ô⟩, compare gôr-. From Old Swedish knodha, from Old Norse knoða, from Proto-Germanic *knudaną.

• (Gothenburg) IPA^(key): /knœː/

knö (present knör, preterite knödde, supine knött, imperative knö)

1. (dialectal, Gothenburg) to crowd, to jostle, to squeeze
   • 2010, “Lagstifta om dagisgrupper”, in Göteborgs-Posten‎:

     När kommunen till slut tog krafttag för att minska köerna inom förskolan gjorde man det inte genom utbyggnad och nyanställning av förskollärare, utan genom att knö in ännu fler barn på redan existerande avdelningar.

     When the municipality finally made an effort to reduce lines to the preschools, it was not done through expansion and hiring of new preschool teachers, but by squeezing even more children into pre-existing departments.

   • 2012, “Posthuset får nytt liv”, in Göteborgs-Posten‎:

     I morgon kan de som inte är inbjudna till invigningen ta en frukost och knö med kändisar.

     Tomorrow it is possible for those who are not invited to the inauguration to have breakfast and hustle with celebrities.

2. (reflexive, dialectal, Gothenburg) to push one’s way forward, to cut in line
   • 2008, Alf Isemo, “Att skilja äpplen från päron”, in Göteborgs-Posten‎:

     Det är trångt i dörren till stolpboden så här års men man kan alltid knö sig in.

     It’s crowded by the door to the granary this time of year, but it’s always possible to push one’s way through.

• Often with a particle, e.g. knö (sig) in, knö sig fram, etc.

• trängas

• Knô. Swedish Institute for Language and Folklore. 5 November 2019.

• knö in Svensk ordbok.

• kön