glänsa

See also: glansa

Swedish

Etymology

From glans (shine, brilliance).

Verb

glänsa (present glänser, preterite glänste, supine glänst, imperative gläns)

  1. to shine (reflect light)
    Han städade köket tills det glänste
    He cleaned the kitchen till it shone
    • 1891, “Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) [Star of Betlehem (Shine over lake and shore)]”, Viktor Rydberg (lyrics), Alice Tegnér (music):
      Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran. Du som i Österland, tändes av Herran.
      Shine over lake and shore, star from [out of] afar. You, who in the East, were lit by the Lord.
  2. to shine (excel)

Conjugation

References

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.