förmå

Swedish

Etymology

From younger Old Swedish formā, apocopic form of older Old Swedish formāga, formāgha, from Middle Low German vermogen (or German vermögen), equivalent to för- +‎ må. Cognate with Danish formå, Norwegian formå, Old Norse formuga, younger Icelandic fyrirmoga and Dutch vermogen.[1][2][3]

Pronunciation
  • audio(file)

Verb

förmå (present förmår, preterite förmådde, supine förmått, imperative förmå)

  1. to be capable, be able to
    Ingen tycktes förmå uppskatta konsten. "Ack denna ungdom.", tänkte jag för mig själv.
    No one seemed to be able to appreciate the art. "Oh this youth," I thought to myself.
  2. (transitive) to make, to press, to encourage (someone) to do (something)
    • 2013 July 18, “”Dags kräva märkning av alla bosättarprodukter””, in Dagens Nyheter‎:
      Det ger EU en möjlighet att använda sig av handelspolitiska åtgärder för att förmå Israel att följa folkrätten.
      It gives the EU an opportunity to use trade policy aims to press Israel on following international law.

Conjugation
Conjugation of förmå (weak)
Active Passive
Infinitive förmå förmås
Supine förmått förmåtts
Imperative förmå —
Imper. plural1 förmån —
Present Past Present Past
Indicative förmår förmådde förmås förmåddes
Ind. plural1 förmå förmådde förmås förmåddes
Subjunctive2 förmå förmådde förmås förmåddes
Participles
Present participle förmående
Past participle förmådd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
  1. förmå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
  2. förmå in Nationalencyklopedin (needs an authorization fee).
  3. förmå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.