förebrå
Swedish
Etymology
From Old Swedish forbrā, from the same root as brægþa (“to throw”), i.e. literally ”to throw something (in somebody’s face)”, compare German vorwerfen. Related to brås and bragd.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈføːrɛˌbroː/
Verb
förebrå (present förebrår, preterite förebrådde, supine förebrått, imperative förebrå)
Conjugation
Conjugation of förebrå (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förebrå | förebrås | ||
| Supine | förebrått | förebråtts | ||
| Imperative | förebrå | — | ||
| Imper. plural1 | förebrån | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förebrår | förebrådde | förebrås | förebråddes |
| Ind. plural1 | förebrå | förebrådde | förebrås | förebråddes |
| Subjunctive2 | förebrå | förebrådde | förebrås | förebråddes |
| Participles | ||||
| Present participle | förebrående | |||
| Past participle | förebrådd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
References
- förebrå in Svensk ordbok (SO)
- förebrå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.