förbinda

Swedish

Etymology

From Low German and Middle Low German vorbinden, from Old Saxon far- + bindan.

Verb

förbinda (present förbinder, preterite förband, supine förbundit, imperative förbind)

  1. to unite, to join
  2. to bandage
    Synonym: lägga om
  3. (reflexive) to pledge (solemn promise)

Conjugation
Conjugation of förbinda (class 3 strong)
Active Passive
Infinitive förbinda förbindas
Supine förbundit förbundits
Imperative förbind —
Imper. plural1 förbinden —
Present Past Present Past
Indicative förbinder förband förbinds, förbindes förbands
Ind. plural1 förbinda förbundo förbindas förbundos
Subjunctive2 förbinde förbunde förbindes förbundes
Participles
Present participle förbindande
Past participle förbunden
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.