djur
Swedish
Etymology
From Old Swedish diūr, from Old Norse dýr, from Proto-Germanic *deuzą, from Proto-Indo-European *dʰewsóm.
Pronunciation
Declension
| Declension of djur | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | djur | djuret | djur | djuren |
| Genitive | djurs | djurets | djurs | djurens |
Derived terms
- björndjur
- boskapsdjur
- djurens konung
- djurfoder
- djurkretsen
- djurpark
- djurplågare
- djurplågeri
- djurrike
- djursjukhus
- djurskyddslag
- djurtandvård
- djurtämjare
- djuruppfödare
- djurvän
- däggdjur
- hjortdjur
- husdjur
- kattdjur
- kloakdjur
- klövdjur
- kräldjur
- leddjur
- näbbdjur
- pungdjur
- rovdjur
- skaldjur
- slaktdjur
- sliddjur
- spindeldjur
- urdjur
- vilddjur
Further reading
- djur in Svensk ordbok.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.