benämna
Swedish
Verb
benämna (present benämner, preterite benämnde, supine benämnt, imperative benämn)
- to name, to call; to define a terminology
Conjugation
Conjugation of benämna (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | benämna | benämnas | ||
| Supine | benämnt | benämnts | ||
| Imperative | benämn | — | ||
| Imper. plural1 | benämnen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | benämner | benämnde | benämns, benämnes | benämndes |
| Ind. plural1 | benämna | benämnde | benämnas | benämndes |
| Subjunctive2 | benämne | benämnde | benämnes | benämndes |
| Participles | ||||
| Present participle | benämnande | |||
| Past participle | benämnd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms
Further reading
- benämna in Svensk ordbok.
Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.