öppna

See also: oppnå

Swedish

Etymology

From Old Norse opna, öppen +‎ -a.

Pronunciation
  • Audio(file)

Adjective

öppna

  1. inflection of öppen:
    1. definite singular
    2. plural

Verb

öppna (present öppnar, preterite öppnade, supine öppnat, imperative öppna)

  1. to open (make something accessible)
  2. to become open
  3. to open; to begin conducting business

Conjugation
Conjugation of öppna (weak)
Active Passive
Infinitive öppna öppnas
Supine öppnat öppnats
Imperative öppna —
Imper. plural1 öppnen —
Present Past Present Past
Indicative öppnar öppnade öppnas öppnades
Ind. plural1 öppna öppnade öppnas öppnades
Subjunctive2 öppne öppnade öppnes öppnades
Participles
Present participle öppnande
Past participle öppnad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.